I'm falling

Att falla 4270meter är verkligen en upplevelse och helt jävla sjukt. Det första som flyger i huvudet är hur absurd hela situationen är och sedan under de 60sek långa fria fallet, som känns som minst 5min, är man helt farsinerad av känslan av att falla. Sedan återstod 10min glidande över det vackra barriärrevet och den fina stranden. Man får verkligen perspektiv på tillvaron och känndes som att tiden stod stilla. Hade varit kul att hoppa en till gång men får se om tillfället kommer i framtiden.

Har en liknande känsla i kroppen som jag hade när jag föll, den är behaglig och väldigt tillfreds. Känner mig väldigt lugn med tillvaron och hoppas att den håller i sig. Känns som att allt går min väg för tillfället men får se hur det urartar sig. Har en del bollar i luften som lägenhet, jobb, visning av mina kläder och syglädjen och skapandet har hittat rätt igen. 
Nu börjar ännu en födelsedag att närma sig och om drygt en timme blir jag officiellt 22år. Det är ju ingen ålder alls egentligen men känns som det var alldeles nyligen man var 20. Har hunnit med en hel del fram tills nu dock; rest runt i Asien, Australien och USA, jobbat i fem år på en helt underbar arbetsplats, träffat massvis med härliga människor, sytt en kollektion och verkligen njutit av livet. Dock är jag inte i närheten av "min plan" som känns ganska avlägsen men inte som ett måste. Allt har sin tid! Har några mål jag skulle vilja ha nått innan 30 däremot: skaffat ett bra jobb och eventuellt en utbildning inom modebranchen, träffat en man och fått mitt första barn. Det här med barn är en helt annan diskussion som vi kan ta vid ett annat tillfälle.

Nu fokuserar vi på nuet och jag startar min födelsedag med att gå upp 04:30 för att köra mina föräldrar till flygplatsen. Den ultimata presenten, verkligen! Det gör jag så gärna så, de har gjort så mycket för mig så man får ju ställa upp. Får hoppas jag kommer kunna hålla mig vaken på hemvägen bara.
Blir lite jobb i kaninlandet och dagen avslutas sedan på Rubinen med underbara vänner!

KÄRLEK