”Hur udda du än känner dig så finns det alltid någon där ute som är som du. Sök. Ge inte upp.”
Man måste ju bara älska Eva Dahlgren och jag tycker Så mycket bättre är ett sjukt bra program. Man får en ny bild av människorna och man får se dem som man aldrig sett dem tidigare.
Jag kände verklgen med det Eva sa i kvällens program om att känna sig udda för att man inte var som alla andra. Men vilka är egentligen de andra och de kände antagligen likadant. Jag känner igen mig i det fast i ensamheten. Det känns lite bättre när man får höra det från någon annans perspektiv och man är ju faktiskt inte ensam. Antagligen känner alla det imellanåt och det gör det lite lättare ibland. Det är inte lätt det där med ensamhet och utanförskap. Jag känner att jag inte riktigt hittat mitt än, det känns som att jag kämpar och kämpar utan att riktigt komma någon vart. Det leder bara till att jag sluter mig ännu mer och jag är rädd för vad som ska hända om jag tar tag i det.
Jag hatar att visa mig svag och jag hatar medlidande.
Vi har gått igenom olika personlighetstyper i skolan i personlig utveckling och satt in oss själva i de olika typerna. Vi i västvärlden har majoritet i fyra av nio av dem. De bygger på tre grundtyper Mentalt styrd, Emotionellt styrd och Fysiskt styrd. Alla har alla dessa typer i sig men ofta är en eller två av dem lite större. Vi i västvärlden är då oftast M, EF, EM eller F. När man är M finns det bara rätt eller fel, man har svårt att visa känslor och hantera och ge komplimanger. Man ser långsiktigt och är effektiv. När man är EF är man väldigt känslomässig och tar även på sig andras känslor, man gillar inte att ta plats, man är kreativ och organiserad. EM är väldigt sociala och inte rädda för att ta plats, de är otåliga och det ska gå snabbt. F är extrema perfektionister, organiserade, tänker gärna bakåt på vad som varit.
Jag är en solklar EF'are men nu det senaste har jag börjat fundera och tror att jag har ett ganska stort M i mig också. Jag har lite svårt att hantera vissa situationer. Som att kramas kommer inte jätte naturligt, inte heller att kalla någon gumman, hjärtat eller något liknande. Jag vet inte riktigt hur jag uppfattas men ibland kan jag känna mig kall, även fast jag inte menar det. Men jag vill känna mig bekväm i det. Egentligen älskar jag att kramas men det kommer bara inte naturligt.
Det är nog ganska nyttigt att analysera sig själv och även andra. Man kan få en förståelse för varför de beter sig på ett visst sätt. Jag har nyligen även lärt mig att det tar 27dagar i sträck för att förändra ett betéende.
Så där va lite extra om hur jag fungerar.
Jag har förövrigt redan siktet inställt på julen. I år ska det börjas tidigt och jag ska banne mig dra ut på den så mycket det går. Adventsstjärnan i fönstret är redan uppe och jullåtarna går på repeat. Snart ska det inhandlas julgardiner och det är faktiskt bara tre veckor kvar till 1a advent. Undra hur tidigt man kan köpa en gran? Pepparkaksbaket ska också filuleras ut och i år har jag ju en hel vecka ledigt innan julafton till att baka som bara denn!
Nu blir det Grinchen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar