110

Resan var jättehärlig och Paris är en superfin stad med massa fina byggnader. Vi har gått och gått och gått och sett och shoppat och gått lite till. Vi försökte se det viktigaste som Notre-Dame, Louvren, Triumfbågen, Champs-Élysées, Eiffeltornet och Pantheon. Imellan det blev det en hel del shopping och mat om vartannat. Men det är ju bara en bråkdel av vad Paris egentligen är.
Sedan bar det ner till LaRochelle som också det är en jättefin hamnstad och det var båtmässa där nu. Jag har aldrig sett så många båtar, det måste varit flera tusen och det var ganska häftigt att se. Vi såg Fort boyard på håll och även där var det mycket promenad, shopping och mat.

Sedan kom man hem och allt går i 110 och jag slängdes in i prktik på Bik Bok och det var saker på kvällarna och saker som ska planeras in. Helt plötsligt kände jag mig extremt stressad, jag var fortfarande trött efter resan hem och det fanns ingen ritkig tid att varva ner och verkligen ta en sak i taget och få ordning på allt. I butiken var det dags för rea och alla verkade väldig stressade och jag blev verkligen insläng och jag fick inte så mycket kött på benen, utan det var bara att köra och försöka läsa av hur de jobbar. Men igår fick jag gå hem sjuk, yr och febrig, som ledde till en dag i sängen och i soffan vilket var otroligt skönt. Nu känns det som jag har lite mer koll och struktur så att jag kan förbereda mig på att jobba idag och imorgon och jag hoppas det är lugnare på måndag så att jag kanske kan lära mig något nytt och få till arbetet på praktiken. Däremot har jag insett att jag inte vill jobba i en medelstor klädbutik. Så tungt och ett sånt evighetsjobb med att bara plocka upp varor från golvet, galja och hänga rätt. Man hinner knappt med kundservicen och nej det var ingenting för mig. Så nu vet jag det i alla fall!

Den långa vandringen

Då var man hemma efter en väldigt rolig och mysig resa till Frankrike. Det har varit helt underbart och vi har haft väldigt tur med vädret. Det blev en sista sommarkänsla när man kunde gå barbent igen, så nu kan jag välkomna hösten. Det kommer mer uppdatering om resan senare men det blev en lååång vandring hem som ska beskrivas i detalj...

Vi hade inte direkt tur redan från början. Det var jag med familj plus Annie och moster Sonia och Jonny som började i Paris och vi alla skulle bo på samma hotell. Men tre dagar innan avresa ringde de till Sonia och sa att hotellet hade överbokat så de fick ett nytt hotell 30min resväg från oss.
Vi checkade ut på tor för att ta oss vidare till La Rochell och Malin och Annie skulle stanna en natt till och åka hem på fredagen. Men när de kom tillbaka till hotellet på tor em så stod deras grejer i lobbyn och deras rum var uthyrt så de fick hotellet till att fixa ett nytt rum på ett nytt hotell som tur var.
Själva planeringen inför resan har inte heller varit helt hundra och det har varit mycket fram och tillbaka. Vad som hellst har verkligen kunnat hända.

Vi vaknade kl 7 på morgonen för frukost och packning för att börja röra oss mot metron kl8 på måndag morgon. Malin och Annie hade varnat oss för kaos och mycket folk vilket det också var. Det var bara att trycka in sig på metron för att ta oss till flygbussen. Såklart kommer regnet och blåsten lagom till att vi ska stå ute och köa till bussen. Trots paraply och regnjackor blev vi lite blöta men tillslut satt vi på bussen och det bar iväg kl9.30. Det var hiskeliga köer ut ur stan så resan som bara skulle ta en timme tog två. Detta gjorde att vi fick springa till terminalen för att hinna checka in mitt baggage innan det stängde och vi hann precis. Sedan var det snabbt in genom säkerhetskontrollen för att köa vid gaten. Planet skulle gå 12.10 men då tittade fortfarande personalen ut för att se om planet kom. Men det kom inget plan och det fanns inget plan så rätt som det var ropade de ut att det är inställt pga vädret och alla får gå runt igen till informationern för ombokning och för att få pengarna tillbaka. Då började tankarna snurra och vi hörde hur folk omkring oss ringde runt och väldigt många plan hem var fullbokade. Ryanairs nästa plan till GBG skulle gå på ons och det var också ganska fullt. Tillslut lyckades vi fixa så att vi skulle få pengarna tillbaka och det var bara att hoppa på flygbussen tillbaka till stan. Vilket vi gjorde kl13.10 och vi ringde Malin för nu var vi inne på att tåg måste vara vårat bästa alternativ. Jonny kollade flyg på telefonen och det var inte lätt att hitta. Malin hittade tåg på 22h till Göteborg och vi var desperata och bestämde oss för att ta oss till den största tågstationen Gar du Nord. Jag har nog aldrig kännt mig så hjälplös och jag fick hålla emot för att inte bryta ihop. Vi var trötta, hungriga och ville bara hem.

Väl på tågstationen var även tågen fullbokade eller svindyra så vi gick rakt över gatan och satte oss på en restaurang för att få mat i magen och lyckas tänka. Servitören undrade om vi var trötta och vi måste sett bedrövliga ut där vi satt och knappt visste ut eller in. Vi ringde Malin igen som kollade hemifrån och Jonny tog upp sin padda för att också kolla och tillslut hittade vi två alternativ. Flyga till Berlin och landa vid 23 för att sova någonstans och ta planet till GBG kl9 på morgonen eller flyga till Köpenhamn och ta tåget upp. Båda dessa gick från flygplatsen Orly så vi tog ett snabbt beslut och chansade på att åka ut dit för att köpa biljetter på plats. Vi betalade och åkte från tågstationen för att komma till flygplatsen strax efter 5. Vi hittade Air Berlin och pratade med dem och de hade plats men Norwegian hade ingen disk men vi lyckades hitta en dator och skrivare och efter lite överläggning konstaterade vi att det billigaste alternaivet var att flyga till Köpenhamn så att vi var framme kl23.30 för att lyckas sova i fyra timmar och ta första tåget till Göteborg. Så tillslut hade vi biljetterna i handen och det blev Starbucks innan det var dags att gå till gaten. Jag har nog aldrig varit så trött å haft sån hemlängtan och kroppen gungade av allt buss och metro åkande. Regnet hade kommit tillbaka och väl vi gaten stod det inget plan när det var dags att boarda. Personalen här gick som på Beauvai, lite då och då och spande efter det och vi ville inte rop hej förrän vi satt på planet. Tillslut kom det och det blev lite försenad start men vi landade i Köpenhamn nästan i tid. Inte för att det gjorde oss något, vi hade ju tid att fördriva.
Vi gjorde misstaget att gå ut från den varma ankomsthallen för att kolla upp tåg och tågbiljetter och efter att biljetterna var inköpta gjorde vi ytterliggare en miss och tog tåget över till Malmö för att ligga på obekväma rörbänkar i en väldigt kall hall. Efter fyra timmar av slumrande och uteliggarvarning satt vi på tåget från Malmö kl5.08. Det blev en del sömn upp men just nu är jag helt slut i hela kroppen och jag vill verkligen inte vara med om detta igen.

Praktien får vänta ytterliggare en dag och butikschefen på Bik Bok ska ringa mig i em så att vi kan komma överrens om morgondagen. Det kommer nog ta några dagar innan man är helt återställd dock. Just nu längtar jag till fredag och jag är framför allt HEMMA!

Förlamad

Det är helt galet hur en annan människa kan påverka ens kropp på detta sätt. Ingenting fungerar som det ska, allt är upp och ner och jag vet varken ut eller in. Ett litet samtal eller ett sms kan ställa till med så mycket. Jag försöker däremot njuta, ta in det och inte analysera förmycket. Men jag måste säga att det är ganska fantastisk och vi får se vad tiden kommer att ge. Jag hoppar mellan jorden och några rosa moln... Jag har nog aldrig känt mig så sårbar

Jag tittade tillbaka i min dagbok och insåg att bara för ett drygt årsen var jag inte riktigt på topp och jag hade glömt bort det. Men när jag läste det så kom alla känslorna tillbaka och det stack till lite i hjärtat. Jag har nu på senare tid accepterat min depression eller vad man ska kalla det och det känns som att jag hittat mig själv lite mer och det känns lite bättre i alla fall. Men jag känner mig inte 100% hel och jag tror faktisk inte att man gör det förrän man har någon att dela livet med. Jag har hela tiden hittat vänner som fått ta den platsen och det har inte alltid blivit så lyckat när de inte alltid finns till hands. Ibland kan ensamheten komma smygandes och de gamla känslorna kommer tillbaka, men jag har lärt mig att hantera det och jag vet att ni finns där när jag behöver er! Och jag finns alltid här för er!
Jag har även lärt mig hantera drickt nästan alla gånger, egentligen borde jag sluta helt men det är lite sjukt vilket samhälle vi lever i. En vän la upp denna bild på fejjan för ett tag sen och den är ganska klockren. Man måste ha en "vettig" förklaring till varför man inte dricker för annars döms man som bara den. Något att tänka på!

Nu blev det väldigt djupt och öppet, men öppenhet ger förtroende har vi lärt oss i skolan och det kändes ganska bra att skriva av sig lite. Jag hade bara hoppats att en i min närhet hade tagit det till sig och insett att hon själv har problem. Jag undrar bara vad som krävs för en förändring om inte ens en häktning gör det. Nej nu måste det avslutas lite positivt och jag verkligen längtar till lördag. Jag borde nog inte ha några förhoppningar men jag hoppas på en oförglömlig kväll med hörliga vänner.

Idag var sista dagen i skolan på ett tag. På måndag bär det av till Frankrike och sedan börjar LIAn. Jag ska bara lyckas lista ut vart jag ska vara de sista tre veckorna, men det löser sig alltid. Nu ska det bara bli skönt att komma bort lite och se något nästan nytt. Jag var i Paris när jag var 12år och jag minns inte jättemycket, så det ska bli grymt kul.

Ett STORT STORT grattis till fina Sandra och Anton som förlovde sig den 27/8 och nu väntar bröllop till sommaren. <3 massa kärlek

Tänk vad en galen natt i Malmö kunde ge!

Är det min tur nu?

Det var ett tag sen så nu får jag väl ta mig i kragen och skriva lite. Sista dagen på Liseberg blev gjord den 12/8 2012 och det känndes och känns riktigt bra. När dock dagen kom så var det ändå med en tår i ögat som jag sa hej då till allting. Det jag kommer sakna mest är människorna och stämingen så det är ju tur att man faktiskt kan ses ändå utanför parkens portar. Det finns de som inte tror på mig vilket jag kan tycka är lite synd. Jag har varit lite trött på det ett tag nu och jag känner själv att jag går in i en ny fas i livet, utan Liseberg. Det har varit sju intressanta år och jag har växt som person något enorm och jag har mycket att tacka detta jobbet för. Men nu är det två terminer kvar i skolan sedan är jag utbildad butikschef, jag har fått fler tider på Skopunkten och lite hintar om jobb efter examen och om inte annat så dyker det alltid upp saker. 90% av alla utexamerande klasser har fått jobb, och om jag får säga det själv så tillhör jag eliten i klassen så det ska nog inte vara några problem.

Jessica och Andreas gifte sig i somras, helt galet! Möhippan blev riktigt lyckad och jag lyckades ta mig igenom bröllopet som lekledare och genom ett litet tal. Nu i veckan köpte de hus och helt plötsligt kom det en del förlovningar på annat håll. Håller vi på att bli stora nu eller? Det känns lite så och jag gillar nog känslan. Trygghet i sig själv och man vet nog ändå lite mer vad man vill här i livet.
Nr 22 time's a charm!

Just nu känns det jävligt bra, lite pirr i magen och egentligen fruktansvärt nervös. Hur går vi frammåt, vad ska hända och vad känner jag egentligen? Jag tror jag överlever och hoppas på en grymt trevlig, avslappnad och mysig kväll!

Köket är ett rivningsprojekt! Halva kökstaket är rivet och jag har nu en brummande avfuktare ståendes och häromdagen hittade jag en väldans massa mögel bakom mina kökslådor. Jättekul! Men möglet är tillfälligt borta och snickarna är påväg för att riva lite till. Så det går ju framåt i alla fall.

På måndag fyller jag år! Ytterliggare ett år på nacken med andra ord. Nästa lör är det överaskningsfest för mig och det är lite jobbigt, bara lite! att inte veta något mer än datum. Kontrollfreak som jag e. Och den 17e bär det av till Paris och La Rochelle och då ska det shoppas och det ska bli så skönt.