Förlamad

Det är helt galet hur en annan människa kan påverka ens kropp på detta sätt. Ingenting fungerar som det ska, allt är upp och ner och jag vet varken ut eller in. Ett litet samtal eller ett sms kan ställa till med så mycket. Jag försöker däremot njuta, ta in det och inte analysera förmycket. Men jag måste säga att det är ganska fantastisk och vi får se vad tiden kommer att ge. Jag hoppar mellan jorden och några rosa moln... Jag har nog aldrig känt mig så sårbar

Jag tittade tillbaka i min dagbok och insåg att bara för ett drygt årsen var jag inte riktigt på topp och jag hade glömt bort det. Men när jag läste det så kom alla känslorna tillbaka och det stack till lite i hjärtat. Jag har nu på senare tid accepterat min depression eller vad man ska kalla det och det känns som att jag hittat mig själv lite mer och det känns lite bättre i alla fall. Men jag känner mig inte 100% hel och jag tror faktisk inte att man gör det förrän man har någon att dela livet med. Jag har hela tiden hittat vänner som fått ta den platsen och det har inte alltid blivit så lyckat när de inte alltid finns till hands. Ibland kan ensamheten komma smygandes och de gamla känslorna kommer tillbaka, men jag har lärt mig att hantera det och jag vet att ni finns där när jag behöver er! Och jag finns alltid här för er!
Jag har även lärt mig hantera drickt nästan alla gånger, egentligen borde jag sluta helt men det är lite sjukt vilket samhälle vi lever i. En vän la upp denna bild på fejjan för ett tag sen och den är ganska klockren. Man måste ha en "vettig" förklaring till varför man inte dricker för annars döms man som bara den. Något att tänka på!

Nu blev det väldigt djupt och öppet, men öppenhet ger förtroende har vi lärt oss i skolan och det kändes ganska bra att skriva av sig lite. Jag hade bara hoppats att en i min närhet hade tagit det till sig och insett att hon själv har problem. Jag undrar bara vad som krävs för en förändring om inte ens en häktning gör det. Nej nu måste det avslutas lite positivt och jag verkligen längtar till lördag. Jag borde nog inte ha några förhoppningar men jag hoppas på en oförglömlig kväll med hörliga vänner.

Idag var sista dagen i skolan på ett tag. På måndag bär det av till Frankrike och sedan börjar LIAn. Jag ska bara lyckas lista ut vart jag ska vara de sista tre veckorna, men det löser sig alltid. Nu ska det bara bli skönt att komma bort lite och se något nästan nytt. Jag var i Paris när jag var 12år och jag minns inte jättemycket, så det ska bli grymt kul.

Ett STORT STORT grattis till fina Sandra och Anton som förlovde sig den 27/8 och nu väntar bröllop till sommaren. <3 massa kärlek

Tänk vad en galen natt i Malmö kunde ge!