Final!

I söndags klappade portarna till Liseberg igen och det var dags att säga ett sista hej då. En snabbis på Tyrolen, fyrverkerier (med musik i år) sågs från taket ovanför Fröken och skumpa med reserverna innan det bar av ner till Maggan. Jag blev årets banger med motivering "Vi trodde vi kunde lita på dej. Att du var en stabil tjej. Som alltid skulle representera. Men nu blir det inget mera. För nu blir det ingen mera gång. Och allt detta på din sjunde säsong. Aldrig trodde vi att du skulle banga en fest. Vad kommer hända härnäst?"
Lisebergshallen nästa och återigen med en storslagen entré, dock med tre olika shoppinglåtar. Det var bättre förr ;) Det blev en trevlans middag med de bästa. Thaibuffe serveades med två olika alternativ och en lyckokaka till efterrätt. Kunde ju varit lite bättre men sällskapet vägde upp. Det blev några turer på dansgolvet tills fötterna sa emot och det blev trevligt häng med Wille.
Det känns verkligen att man gjort sitt och medans folk droppade av kände jag mig äldre för varje minut och sedan var det nästan bara småttingar kvar. Det har varit en rolig och intressant säsong men nu är det dags att vandra vidare och låta nästa generation ta över. Det blev ingen lucka utan en promenad hem i strumplästen.

 

Två dagar kvar på praktiken och det ska bli ganska skönt. Det har varit lite förmycket extrajobb även om det lite har gått till det bättre. Igår fick jag till och med vara med och sätta ihop och ta fram en exponering till fronten i entren till Femmanhuset (utanför MQ). Jag var lite delaktig i alla fall och det blev riktigt bra, så nu kan jag i alla fall få till ett hyffsat arbete. Så nu väntar tre veckors "ledighet", kanske lite mer jobb och en del skolarbete. Plus en tripp ner till Malmö som ska bli grymt kul!
Igår såg jag Chess på svenska och den var riktigt bra. Fruktansvärt bra röster och musik och lite rörande, det föll till och med en tår eller två. Helt klart värd att se! Om två veckor blir det Galenskaparna och idag bokade jag biljetter till Svansjön med Benke, som dock inte är förrän i juni. Men kul ska det bli!

Varför får man nästan alltid en liten livskris så fort hösten syger sig på? Vad sysslar jag med egentligen? Är det detta jag vill? Kommer jag klara det? Kommer jag få jobb? Är tiden bortkastad eller borde jag utnyttja den mer? När är det min tur, är jag för ivrig?
I sommras kändes det som att jag hade stenkoll och allt kändes så fruktansvärt bra men helt plötsligt kom det tvivel insmygandes. Jag vet vad jag vill i längden men de närmsta två åren känns lite mer ovissa. Det är väl bara att hålla tummarna och lita på att allting löser sig. Eller?...