Klockan är ett och allt är väl

En fantastisk helg i Malmö är över som innehöll mycket mys och trevligt umgänge. Film, tjöt, shopping, Mello, ESC-biljetter, fest och schack som inte spelats på minst 10år. Just den här helgen hade gärna fått vara längre. Från och med i måndags bar det av in i dimman och för första gången på två år i skolan är det mycket att göra och full rulle. Ny kurs startades och den plus två andra ska tentas av inom fyra veckor. Plus att det är personalhantering som gäller nu med massa tunga men roliga och intressanta bitar. Som rekrytering, arbetsmiljö, lagar och uppsägning. Så nu blir schemat lite tajtare och jag ska bara få till planeringen och allt pluggande. 

Helgerna gapar dock tomma och just nu är jag inne i en period där jag känner att jag måste vara aktiv. Jag slappar tillräckligt på vardagarna. Kruxet här är att nästan alla lever i par och de automatiskt inte blir ensamma och de då inte alls känner som jag. För om jag inte har några planer så är jag bara ensam. Och alla är så upptagna tydligen. Jag har nu extrem ensamhetsångest och jag överväger att ta kontakt med någon form av psykolog, terapeut. Vad nu skillnaden är kan man ju undra?
Jag vet att det låter superdeppigt och till viss del är det väl det men på de flesta andra punkterna är det riktigt bra. Utbildning och karriären känns som att det går åt mitt håll. Jag måste bara ta tag i mig själv och komma över på andra sidan.

Kom min sköna vi ger oss av!