Pirr

Det pirrar i kroppen och jag ser fram emot en väldigt trevlig helg. Jag är väldigt nervös och det är ett ganska stort steg som ska tas. Hur går man från vänskap till något mer egentligen? Vem kommer ta första steget? Känns ju som att det måste bli jag för att båda egentligen är för fega. Tror att vi hade passat väldigt bra ihop. Till och med syrran trodde det efter att de bara träffats under en kort stund. Så nu väntar bio på fredag och det var åter igen jag som tog initiativet men det ska bli kul att ses.
Det är lite sjukt att ingenting har hänt mellan oss innan, det har alltid funnits något i luften men aldrig kommit till skott. Vi har en himla historia och jag kan inte ens minnas i vilken ordning allt hänt och hur vi på ett sätt velat fram och tillbaka. Men nu kanske vi kommer till skott, det har bara tagit fyra år. Jag håller tummarna på att kvällen blir lyckad.

Nu är i alla fall ansökningarna ivägskickade och jag har börjat på den till Tillskärarakademin. Tänkte att det är väl lika bra och söka så får det bära eller brista. 
Sedan var Maria här och provade balklänningen och den blir jättebra. Den passar perfekt och nu ska dragkedjan i och några detaljer fixas. Jag har även fått en förfrågan på ett syjobb, om att sy om båtdynor. De är ganska stor och runt 10st dynor men jag tror inte det är några problem. Jag ska bara kolla lite med mamma, som jag vet har sytt om just båtdynor innan, hur stort jobb det är osv. Men det hade varit skönt med lite extra pengar i kassan.

Igår var en skön dag med ordentligt vårväder och jag kännde mig lite duktig och gick och lämnade blod. De har tydligen blivit hårdare med reglerna nu så det är inte lika lätt att donera. Det känns som att jag lämnat ganska många gånger men det var tydligen bara mitt femte besök igår men för det fick jag ett litet plåtetui. Jag hade dock ritkigt ont i armen efteråt och jag är alldeles öm. Men när jag tog bort plåstret i morse så såg jag hålet hehe. Jossan om du läser detta så kanske du inte ska läsa de kommande meningarna.
Annars brukar man knappt se hålet men nu har hon liksom rivit upp huden så det var väl inte så konstigt att jag var öm. Jag kännde det på mig att hon kännds lite ostadig när hon tryckte in nålen. Men det är tur att det bara är själva sticket som känns.

På kvällen gick jag en super trevlig och härlig kvällspromenad längs vattnet på Eriksbergssidan med Linus. Så lugnt och fridfullt, frisk luft, havsdoft och lite motion på det. Man borde verkligen promenera oftare och speciellt när det var en sån fin kväll som igår.