Life unexpected

Livet är bra underligt ibland. Det är konstigt hur man kan känna sig så liten och bortkommen. Hur man kan vara så rädd för nya saker och förändringar. Om man ska kasta sig ut där eller avvakta och se vad som händer. Det är svårt när man måste lita på en annan människa att våga eller välja. Nya situationer, nya relationer, hur går man framåt? Det är inte alls mitt område och jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vill inte sabba någonting. Jag vet att min sköld är uppe men jag tror att jag kan släppa på den om du också kan. Men tycker nog att bollen ligger hos dig och jag hoppas bara att du tar den. Jag orkar inte alltid vara den som driver. Jag vet att man måste våga, men när blir det för mycket?
Ibland skulle man vara tankeläsare!

Snart börjar jobbet igen och detta är sista helt lediga veckan. Det är galet hur fort tiden går och imorgon ska jag ta och göra klart sista skolansökan så jag får den inskickad. Det känns bra inför hösten men jag vet inte riktigt vilken utbildning jag vill hellst men det får ödet bestämma. Nu är det fokus på vår och sommar.
Ser fram emot en förhoppningsvis dansföreställning i maj också. Tycker de kan bestämma schemat så jag vet vilken dag förestäällningen blir så att jag kan ta ledigt. Hade varit så kul att vara med och jag gillar verkligen koreografierna. De är väldigt intressanta, energiska, följsamma och sjukt roliga att dansa. Vi börjar med en känslosam koreografi till Adele-Rolling in the deep och går över till en fartfylld Maniak. Dock känns det som att mina knän kan vara ett litet problem. I måndags kunde jag knappt gå efter träningen men men. Jag måste träna mer och stärka upp dem och tror att jag måste öva på att landa lättare så de inte tar lika mycket skada. Jag måste nog ta och skaffa mig inlägg också, jag måste bara få tummen ur och lite mer pengar.

Jag gick igenom min lilla låda och hittade ett gammalt kärleksbrev från lågstadiet.
"Hej Caroline
tack för brevet som jag fick av dej på alla hjärtans dag jag kälv kunde inte skicka nogot brev då.
Jag låvar att inte seja att du jillar mej och att jag gillar dej. En gång sa du att du tyckte jag var söt men då kom jag att tänka på att du var lika söt."
Gud så söt man var, livet var mycket enklare när man var liten.