London baby!

Hade lite middags- och filmmys med Jossan i lördags varav vi slog på stort och bokade flyg och boende i London. Det krävdes lite sålda fonder men resan är bokad och det ska bli så sjukt nice. 15 maj bär det av och det är kul att ha någonting att se fram emot. Men innan dess ska gås på Filip och Fredriks show Jakten på den försvunna staden. Det känns verkligen som ett show år i år, i höst väntar både Galenskaparna och Chess plus att jag måste se Benkes Svansjön. Sedan vill jag även se Jesus christ superstar med Ola Salo och egentligen Dirty dancing. Men pengar ska finnas och tiden ska hittas.
Men snart rullar pengarna in!

Humöret och känslorna går verkligen upp och ner och mellan alla underbara toppar finns de djupaste mörkaste dalarna. Det svåraste är att ta sig upp och frågan är vad som är bäst att göra. Ska man beta igenom det ordentligt och ta det jobbiga eller ska man försöka se det ljusa och positiva för att ta sig upp igen. Varför är det så att även om det finns så mycket bra så kan så lite dåligt förstöra allt?
Nu låter jag säkert jätte deprimerad vilket jag inte är men det är alla funderingar, tankar och annat som gnager.

Jag såg förövrigt det roligaste häromdagen när jag satt å väntade på vagnen. Då kommer det en kostymnisse på en eldriven sparkcykel och bara glider förbi. Jag var tvungen att hålla mig för att inte brista ut i ett gapskratt. Det såg så roligt ut och det var så mycket värre än segways. Och det gjorde ganska mycket att han just var en kostymnisse.

Imorgon är det introduktion och det känns konstigt att inte vara där som BA. Jag bävar lite inför det samtidigt som det ska bli kul att träffa vissa. Jag känner mig så gammal och så klar, samtidigt som det är ett kul jobb. Jag såg mig i spegeln idag på LIA'n och tyckte att jag helt plötsligt såg så mycket äldre ut och typ rynkig. Jag hoppas att det bara var ljuset och sminket som spelade mig ett spratt. Men det var lite läskigt att se sig så, som att se in i framtiden och få ett litet uppvaknande.
Träffade en gammal klasskompis från högstadiet i butiken idag och det känndes också konstigt. Vi lämnade inte nia som vänner direkt och vi har stött på varandra några gånger men det var inte så stelt och vi ställde de vanliga frågorna för att uppdatera varandra. Det känns så sjukt länge sen som vi gick i nian bara. Det fick mig också att känna mig gammal.

Big brother går på tv'n nu och jag tycker inte att det är lika roligt längre samtidigt som man är lite nyfiken på vad som händer. Däremot så e det lite jobbigt, jag fick ett ragg för nån vecka sen å han är väldigt lik Jimmy vilket är ganska störande och en reminder. Egentligen borde man väl inte se sånt tv-skräp men det är ett intressant socialt experiment.

Nu en fullspäckad helg...

ett år sen på söndag