Fick ett infall i söndags och lyckades hitta och se Macken. Riktigt bra svensk humor och film, man bara måste älska galenskaparna och aftershave! Känner att jag vill se deras andra skaplser snart också, jag ska bara ta reda på vad de heter.
Jag såg även Albert Nobbs och Glenn Close gjorde ett riktigt bra jobb och filmen innehöll allt. Den hade en bra meningsfull handling, den fick en att tänka till, den hade romantik, komedi och lite snyfthistorier. Häromdan däremot försökte jag mig på att titta på The Artist efter att jag kom hem från praktiken. Ingen bra idé att titta på stumfilm när man är trött. Det slutade såklart med att jag somnade i soffan. De spelade ju bra men jag måste säga att stumfilm är lite tråkigt. Okej att de sätter in en textruta imellanåt men det är ju så mycket man tappar. Tycker den vann alldeles förmånga Oscars och det fanns fler som jag tyckte var mer värdiga.
Jag har också börjat se Tre kronor från starten och jag hade glömt bort att den är tio säsonger lång. Jag bara satt och väntade på att Sten Frisk skulle komma med sina predikningar men det dröjer tydligen. Men den är ganska bra. Jag tror aldrig jag såg den från början, den kom i för sig redan 94. Jag minns bara slutet typ, och det kommer alltid vara en klassiker. Efter man har tagit sig igenom den här kanske man ska ta itu med Rederiet. Det var min favorit på den tiden. Det är lite nostalgi att se dem igen faktiskt.
Nyss ringde de från Unicef för att informera oss världsföräldrar om lite saker. De började väldigt snyggt med att prata om vad de gjort och uppnått det senaste. Och så frågade de om jag var nöjd med informationen och så vidare. Sedan kom de då till den lilla detaljen om att det har blivit nya skatteregler på gåvor. Om man skänker mer än 2000kr per år och något om 200kr i månaden så får man tillbaka 25% av det vid skatteåterbäringen. Då ville de såklart fråga om man vill skänka mer i månaden. Egentligen är det väl bra men jag tycker det är synd att de ska behöva "muta" en med skatteåterbäring för att få folk att skänka mer. Jag hade faktiskt tänkt på det för ett tag sen att jag skulle vilja skänka mer men just nu tillåter faktiskt inte ekonomin det.
Sedan är jag fortfarande lite skeptisk om verkligen alla pengar går till rätt ämdamål. Unicef känns i alla fall mest seriösa av alla organisationer och det gäller väl bara att ha tillit.
Ibland känner jag att jag är lite splittrad över mitt barn- och vuxenjag, de rollerna har liksom inte riktigt fallit på plats. Jag vet liksom inte när man ska släppa och inte. Det är däremot skönt att komma hem till mamma och pappa och bli lite ompysslad ibland. Och bäst är det när syrran busar och irriterar pappa i soffan eller ett spontankuddkrig med henne. Men när är det egentligen okej att vara barn och ibland vill man vara vuxen fast man tolkas som barn. Jag tycker det är en svår balansgång och det tar väl ett tag innan man hittar in i rollerna och känner sig bekväm.
Vill ha 15 grader varmt och sol nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar