Blue, blue, blue...

Tyvärr är det inte en toppendag och jag har tröttnat på att det inte är så okej att skriva om. Så nu trotsar jag allt och tänker vara lite deppig. Alla är vi lite nere någon gång då och då.

Jag vet inte om det är för att det är den tiden i månaden och känslorna är lite extra starka, att familjen är bortrest, att vännerna är upptagna eller den ständiga frågan varför ingen kille vill ha mig? Just nu och igår gav jag mig själv tillåtelse att tycka synd om mig själv och grubbla. Egentligen är jag ganska tillfreds med situationen förutom just vänner frågan. Vi har skrattat åt mitt uttalande "Jag har inga vänner" när jag skulle sätta ihop gästlistan till min födelsedag. Men det tragiska är att det ligger någonting i det. Jag kan räkna de jag umgås med och kan ringa när som på en hand. Nu tar jag kanske i lite men det känns så i alla fall. Varav för en del så har vi olika prioriteringar. När det kommer till mig så är jag inte så ofta prioriterad och ett bra exempel är just min födelsedag och vissa hade inte ens hyffs att höra av sig förrän dagen efter eller ens det.  Om det vore åt andra hållet hade jag gjort allt för att se till så att jag kunnat vara med eller i alla fall varit med en stund men tydligen är jag inte så viktig. Nu tar jag i lite extra men det gör alltid ont när man inte känner sig viktigt men när det väl gäller så förväntar de sig att man själv ska ställa upp utan tvekan.  

Alla kan vi bli bättre vänner och jag har också en del att jobba på men jag försöker alltid finnas där och jag ställer alltid upp. Det gör även ont i hjärtat att jag inte finns där och kan hjälpa till med vad som inför ett stundande bröllop, att vissa är dåliga på att ringa upp och att jag tydligen har svårt att släppa in folk. Ibland önskar jag även att jag hade fler singel vänner eller åtminstonne någon man kan höra av sig till dagen innan eller samma dag och hitta på något. Men nu är alla så upptagna hela tiden.

Killar, killar, killar! Tyvärr verkar det inte gå åt mitt håll denna gången heller och jag har full förståelse för det, det klaffade inte helt enkelt. Det enda som gnager är frågan vad jag gör för fel eller är det bara dålig tajming? Ibland tror jag att det är meningen att jag ska vara ensam, fokusera på karriären och skaffa barn på egen hand. Nej, plötsligt händer det väl. Jag ska fortsätta försöka vara öppen och nästa gång ska han banne mig få jobba lite för annars är han inte värd mig. Det är numera slut på svansande!
Förövrigt så tipsade våran lärare oss om ett youtube-klipp om den kvinnliga och den manliga hjärnan. Riktigt roligt och man får en ny vinkel på hur de andra könet fungerar. Här är en kort version och det finns en på nån timme som var väldigt intressant.

Nu är det slut på deppandet för denna helgen och snart ska det laddas för fest hos Julia där jag inte känner någon. Men varför inte träffa lite nya människor. Imorgon är det fars dag och tänkte överraska dem med lite kvällssnax när de kommer hem från Lomma.