Efter en trög dag på jobbet bar det av till mataffären och jag kom hem med en hel del tröstmat. Vet inte exakt varför jag tröstäter. Jag har gått som i koma och har svårt att känna glädje. Det blev ben & jerrys, popcorn, natchos med smält ost, lakrits, pepparkakor och fudge. Men det räcker inte, det känns som att någonting saknas. Just nu har jag svårt att komma ur mörkret och hitta mitt lyckliga tillstånd. Det hjälpte ju inte heller med att december började med att min psykolog säger att hon inte vet hur hon ska hjälpa mig. Samma dag får jag även reda på att cellförändringarna i underlivet blivit värre så nu går jag och väntar på besked om jag måste opereras typ. Jag är helt inställd på att det är cancer, tänker att det är lika bra att förbereda sig för det värsta. Mormors mamma hade cancer i livmodern och mormor hade det i magsäcken så det finns ju i generna. Även om det såklart inte måste betyda att jag har det, men det finns en större chans.
Det hjälper ju inte heller att detta väder inte ens blir till en vinter med lite vit snö. Det är konstant grått eller mörkt, regn och storm och runt 10grader. Var gömmer du dig solen? Jag behöver dig, jag behöver ljus.
Det är jävligt svårt att tänka positivt just nu. Det negativa överröser det positiva och begraver det djupt där nere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar