onsdag 26 februari 2014

Frustration

Hej!
Här kommer ett litet annorlunda inlägg. 
Det har nu gått ett och ett halvt ÅR sedan jag fick ligga eller ens kyssa någon. Det är lite sjukt i sig och jag förstår inte hur det kan ha gått så fort, eller så långt. Och nej det var inte med mening. När året var passerat så var det ändå okej, det var hanterbart. Där någonstans började saknaden av en puss, kram eller kyss växa fram allt starkare. Jag gick ut något oftare men hittade ingen kandidat. 
Nu har det alltså gått ca 18 månader och jag har nog aldrig varit såhär kåt. Det är riktigt illa när man ser någon snygging på stan eller på vagnen och det pirrar till där nere från ingenstans. Eller när man är på kalas och träffar ens kusiners kusiner som man inte sett på typ 10år och det visar sig att de är riktiga muskelknuttar och man inte riktigt vet vart kroppen ska ta vägen och hjärnan bara skriker NEJ sluta tänka sexuella tankar om dina kusiners kusiner!
För å inte tala om alla drömmar, som innehåller allt mer otippade människor, där man vaknar alldeles våt. Fruktansvärt frustrerande. Hur överlever nunnor egentligen?

Ligg med mig någon! Eller för guds skull ge mig en kyss!

Nu kommer vi åter till problemet med vart i hela friden ska man träffa någon?
Tyvärr går man inte ut så ofta längre.... och där tog det slut. Jag har testat varenda dejtingsajt typ utan lycka. Det är bara massa äckel eller totalt hopplösa fall. En liten standard måste man ju få ha. Så hur ska man då gå tillväga för att träffa nytt folk? Det är verkligen inte lätt i dagens samhälle.

Det hjälper ju inte heller när man har vänner som knappt hör av sig. Varför är de inte mer som jag? Jag känner mig otroligt neede och klängande som alltid hör av mig och fiskar efter umgänge. Vilket jag dock inte gjort de senaste två månaderna och det har resulterat i ensamma kvällar eller umgänge med mor och far. 
Jag är 25år, i mina bästa år, singel, spenderar min lediga tid med mina föräldrar och jag har ingen man att ligga med. Jag kan inte känna mig mer patetisk.

Livet går såklart inte ut på att bli någons fru men jag tror det går ut på att bli älskad, sedd och att ha någon att dela livet med.
Jag är nog lite förstörd och en alltför stor romantiker som vill ha hela sagan. Ska det vara så mycket att begära?
Jag vill träffa min prins charming nu! Do you want to build a snowman?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar